Juvl...

Kommentera
Snart är det jul... jag tycker det ska bli så roligt att fira jul hemma igen. Fast det känns så konstigt. Det kommer kännas tomt utan Farfar.
Men jag är glad att jag är hemma igen på ett sätt. Nu händer äntlgien något jag känner igen. Äntligen något (som tack vare mig) är likadant varje år.

Förra året var den värsta julen i mitt liv. Vi hade väl trevligt på kvällen Vi volontärer. Vi åt kyckling och blomkål och potatis och annat vi hade hittat på marknaden där i Dharwad. Men det var inte likadant. Vi drack indisk rom. Old munk. Men det var inte samma sak. Också ringde jag hem till mamma och pappa och pratade med alla som var här. Jag lyssnade på Ferdinand i telefonen. Och fick reda på att Farfar hade fått sin stroke. Det var verkligen helt fel att jag ringde hem. Skulle ha struntat i det.

Jag minns när jag vaknade på morgonen. Pappa hade skickat ett paket med julklappar och sill och leverpastej på tub och annat. Också en julskiva. Så jag slog på min laptop och lyssnade på den. När introt till NU tändas tusen juleljus med Carloa kom gärt jag. Det var bara så fel. 40 grader varmt och soligt. i en lummig djungel någostans i mitten av Indien. Helt sjukt.Verkligen helt sinnesjukt.
Men det gick jag överlevde och nu i år ska jag åter igen fira en svensk jul. 

Så varför känns det så konstigt?
Varför är jag inte lika glad som jag brukar vara när det snart är Advent. Varför är jag inte lyrisk över ljusstakarna och pyntet i stan?
Varför? Kan något förklara för mig?