Tankar igen

Kommentera

Ett glimmande glitter vars sken mig bländar,
en värld utom världar, en röst ifrån dig.
En kärlek som river, skär och skändar,
en hög krossat glas som drar blodet ut ur mig.

En tro på en trohet som mycket väl kan svika,
ett löfte jag önskat och önskar att jag fått.
Ett faktum av oromans som gör oss så lika,
och en känsla att jag går där jag alltid har gått.