Egentligen är mina problem så små att de inte ens är värda plats på internet. Alltså tänkte jag skriva om någonting som alla har nytta av. Någonting som alla vet men som få lever efter.
Livet är för kort. Alldeles för kort.
I soliga tider som dessa blir man blind inför allt det vackra. Ibland bara glömmer man att uppskatta allt omkring en.
Igår stod jag utanför huset på jobbet och tittade på solnedgången. Då insåg jag, vad gör lite problem i livet?
Vad spelar pengar för roll?
Vad spelar kärlek för roll?
När man kan se på en sådan solnedgång. Utan att varken betala eller älska någon.
När man kan gå förbi en syrenbuske och lukta sig till sommaren.
När himmlen är så blå att man inte kan skilja den från vatten.
Man kan ligga på gräset och bara stirra på detta stora blåa. Och om man ligger där tillräckligt länge och tänker sig att det är havet så känns det slut som att man hänger ner från himmlen utan att ramla i havet.
När man har allt det där. Vad spelar på problem för roll?
Man borde fånga dagen. Man borde strunta i problemen och stanna upp. Sluta springa förbi allt det där fina. Man borde njuta.
Och för er som liksom jag tänker alldeles för mycket.
Vi borde sluta överanalysera och bara vara tacksamma för det vi har. Sluta tänka "Tänk om det var..." eller "Men om jag hade gjort så här..."
Vi har det vi har. Och även om vi alltid kan förbättra det vi har så måste vi lära oss att uppskatta det med.
Min Farfar var skåning och hade en tavla på väggen hemma.
På den stod det :"Om du en glad skåning vill vara, den gyllene regel minns. Sakna aldrig det som fattas men värdera det som finns."
Jag önskar er alla en underbar sommar.
May God bless you, your shoes and whatever roads you will walk together.