"Här är stillhet och tystnad, nu när marken färgats vit
från den trygga, gamla kyrkan klingar sången ända hit.
Jag har stannat vid vägen, för att vila mej ett tag
och blev fångad i det gränsland som förenar natt och dag
Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
har förenat dom själar som finns med oss här i tiden
och jag vet att dem som har lämnat oss, har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor, så länge vi är här
Där, bland gnistrande stjärnor som förbleknar en och en,
kommer livet väldigt nära som en skymt av sanningen.
Vi är fångar i tiden, som ett avtryck av en hand på
ett rostigt, gammalt fönster som fått nåd av tidens tand
En sekund är jag evig, och sen vet jag inget mer...
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan.
Jag är här, och mitt på en frusen väg finns det värme ändå
fastän snön börjat falla och himmelen blir grå
Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
har förenat dom själar som finns med oss här i tiden
och jag vet att dom som har lämnat oss, har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor, så länge vi är här."