Jag har börjat läsa Aniara av Harry Martinson och jag får säga att även om jag gillar den så är den sjukt konstig.
Den är mysig, men svår att hänga med i. Det är svårt att veta vem som vem/vad.
Men alla underbara formuleringar gör det bara så härligt att läsa.
Det är gyllene ord i en skitig värld.
Så då gör det inte något att jag knappt fattar vad boken handlar om.