Familjära situationer

Kommentera

Allt som oftast är jag lite lost.
För det mesta faktiskt... nästan jämt.
Det är en känsla jag är ganska tillfreds med... ja jag till och med gillar den.
Bara för att man aldrig vet åt vilket håll saker och ting bär.
Man vet aldrig vad som ska komma eller  vad som ska hända eller vem man ska träffa.
Det bara blir liksom.
Så lost är bra.

Men ibland är det skönt att känna sig hemma. Säker. Som att man vet vad man gör.
Så kändes det när jag gick i genom dörrarna på Humanisten idag.
Det är nog bara så; det är där jag hör hemma.
Det är där jag ska vara.
Där och ingen annanstans.