Ibland funderar jag på vad det är som gör en person till just den personen. Vad är det som gör att jag är jag?
Är det mina åsikter och principer, mina bra och dåliga egenskaper? Är det mitt utseende eller mitt hjärta?
För allt det där kan man ju ändra på.
Man kan byta åsikter, man kan bryta principer. Man kan välja vilka egenskaper folk skall se. Man kan förändra sitt utseende och sitt hjärta kan man, om inte förändra så i alla fall trycka in längst in i kroppen i ett mörk hålrum. Man kan låtsas om att det inte finns. 

     Så egentligen kan alla människor i min närvaro var helt andra personer. Annorlunda från de individer jag tror att de är.
Kanske är jag annorlunda från vem jag är egentligen. Vem vet.
På något vis kan man ju alltid välja vad folk omkring en ska få se.
Tänk om man väljer att inte visa någonting. Blir man helt strandsatt då? Eller blir man fri?
Och om man väljer att visa allt? Är man fri då, eller fångad?
     Att vara sig själv pratas det så mycket om idag, i individualismens tidsålder. Där alla skall bejaka sig själva.
Men vad fan betyder det egentligen?
Att vara sig själv?
Betyder det att mantill varje pris, i varje situation är den smutsiga lilla individ man egentligen är, med kantstötta hörn, med gårdagens mascara som en skugga under ögonen.
Med trasiga skor och med lögnen på tungspetsen.
Eller betyder det att man till varje pris försöker vara det "jag", man själv önskar att man var.
Sin personliga stereotyp. 
      Djupt försjunken i tankar snurrar jag bort mig mellan "jaget" och "stereotyp-jaget".
Jag vet inte riktigt vilket som kom först, om de kanske formades tillsammans, genom och av varandra eller om ingetdera existerar.
Kanske är jag som individ bara en konstruktion.
Men en konstruktion av vem och med vilka beståndsdelar. Vad är kärnan av jaget om allt kan bytas ut till någonting annat. Vad är det som specifikt säger att det där är jag.
Back too square one.

Cirkelresonemang.

Svenska Kommentera

Ibland funderar jag på vad det är som gör en person till just den personen. Vad är det som gör att jag är jag?
Är det mina åsikter och principer, mina bra och dåliga egenskaper? Är det mitt utseende eller mitt hjärta?
För allt det där kan man ju ändra på.
Man kan byta åsikter, man kan bryta principer. Man kan välja vilka egenskaper folk skall se. Man kan förändra sitt utseende och sitt hjärta kan man, om inte förändra så i alla fall trycka in längst in i kroppen i ett mörk hålrum. Man kan låtsas om att det inte finns. 

     Så egentligen kan alla människor i min närvaro var helt andra personer. Annorlunda från de individer jag tror att de är.
Kanske är jag annorlunda från vem jag är egentligen. Vem vet.
På något vis kan man ju alltid välja vad folk omkring en ska få se.
Tänk om man väljer att inte visa någonting. Blir man helt strandsatt då? Eller blir man fri?
Och om man väljer att visa allt? Är man fri då, eller fångad?
     Att vara sig själv pratas det så mycket om idag, i individualismens tidsålder. Där alla skall bejaka sig själva.
Men vad fan betyder det egentligen?
Att vara sig själv?
Betyder det att mantill varje pris, i varje situation är den smutsiga lilla individ man egentligen är, med kantstötta hörn, med gårdagens mascara som en skugga under ögonen.
Med trasiga skor och med lögnen på tungspetsen.
Eller betyder det att man till varje pris försöker vara det "jag", man själv önskar att man var.
Sin personliga stereotyp. 
      Djupt försjunken i tankar snurrar jag bort mig mellan "jaget" och "stereotyp-jaget".
Jag vet inte riktigt vilket som kom först, om de kanske formades tillsammans, genom och av varandra eller om ingetdera existerar.
Kanske är jag som individ bara en konstruktion.
Men en konstruktion av vem och med vilka beståndsdelar. Vad är kärnan av jaget om allt kan bytas ut till någonting annat. Vad är det som specifikt säger att det där är jag.
Back too square one.

...sitter jag själv i lägenheten och käkar frukost.
SysterYster sover. Jag försökte hålla ett samtal när hon vaknade till 11:13 men icke.
Det blev tydligen en sen natt och hon ville inte prata, bara sova.
Så nu äter jag ägg och dricker kanelkryddat kaffe.
Jag vet att jag drack kanelkryddat kaffe förra året med, just på den här dagen.
Men det sjuka är att den dagen känns så jävla mycket närmare än vad den är.
Det känns inte som ett år har gått. Mer som någon månad eller så.
Men icke. Ett år. Tjoff! Borta.
Och Advent igen.

Advent. 
I väntan på...
På? Ja något jesusbarn väntar jag knappast på.
Julen, visst den väntar jag väl på, men inte jättemycket ändå.
Nej, det jag mest av allt vill ha just nu är snö!
Förra året vid den här tiden var det jättemycket snö.
Men iår bara blåser och regnar det.
Inte okej.
Verkligen inte.

När första ljuset brinner...

Svenska Kommentera
...sitter jag själv i lägenheten och käkar frukost.
SysterYster sover. Jag försökte hålla ett samtal när hon vaknade till 11:13 men icke.
Det blev tydligen en sen natt och hon ville inte prata, bara sova.
Så nu äter jag ägg och dricker kanelkryddat kaffe.
Jag vet att jag drack kanelkryddat kaffe förra året med, just på den här dagen.
Men det sjuka är att den dagen känns så jävla mycket närmare än vad den är.
Det känns inte som ett år har gått. Mer som någon månad eller så.
Men icke. Ett år. Tjoff! Borta.
Och Advent igen.

Advent. 
I väntan på...
På? Ja något jesusbarn väntar jag knappast på.
Julen, visst den väntar jag väl på, men inte jättemycket ändå.
Nej, det jag mest av allt vill ha just nu är snö!
Förra året vid den här tiden var det jättemycket snö.
Men iår bara blåser och regnar det.
Inte okej.
Verkligen inte.
Jag har gjort det igen.
Tappat kontrollen.

Kontroll

Svenska Kommentera
Jag har gjort det igen.
Tappat kontrollen.