KommenteraAllt som en gång funnits finns ännu kvar och allt det som ännu inte blivit finns det med. Existensen är inte det viktiga, det viktiga är idén om det som ännu inte blivit och minnet av det som en gång var. För om vi bara skulle begränsa oss till det som finns just nu i ögonblicket skulle vi inte kunna tänka i olika steg. Vi skulle inte kunna lära oss av våra misstag (de som nu väljer att göra det) och vi skulle heller inte ha några ambitioner för vår eventuella framtid. Men det knepiga med att försöka föreställa sig en framtid är väl att den är just eventuell. Man vet ju aldrig, planerna kan raseras av sådant vi inte har makt över. För vissa gör det framtiden än mer motiverande, för andra är det bara ett ångestframkallande moment. Själv har jag tendensen att låta det bero. Jag låter det jag inte ser vara och det jag en gång sett förbli vad jag en gång såg det som. Även om jag såg fel. Det gör mig förvisso en aning kategorisk och kanske en smula cynisk. Men alternativet känns så gjort. Omtolkningens konst har ännu inte förunnats mig. Det kanske ligger i framtiden. Men jag tar tag i det då.