KommenteraDet finns ett ögonblick när paniken infinner sig, då man inte vet vad man ska göra med allt som rör sig runt inuti en. Jag hatar den känslan. När det bara känns som om att allt skulle explodera och det mest plågsamma med det är att man vet att explosionen aldrig kommer. Men, det finns också ett ögonblick när paniken oanat lägger sig. Man fattar liksom aldrig varför för det där man hade panik över finns fortfarande kvar, men problemet tycks inte lika stort. Så man förvånas över lugnet inuti kroppen, man uppskattar det fast man inte fattar hur det gick till. Jag tänker inte ifrågasätta det, jag är bara glad att jag slipper spendera detta sista dygn i panik. För det här dygnet behöver jag arbeta hårdare än jag någonsin gjort. Men det skall bli mig ett sant nöje.