Det är nu nerverna börjar arbeta på allvar. Det är nu. Även om sanningen av det som stundar vilat länge i kroppen är det först nu det blir på riktigt. Eller egentligen inte nu heller, men snart.

Jag börjar känna det närma sig. För om bara en vecka är jag inte längre samma person. Jag kommer vara en annan under tre veckor. Eller nej, inte en annan person, men en annan version. En lugnare, tryggare, mer bekväm och framför allt mer självklar version.

När en lämnar det som är hemma blir allting mer självklart. Jag vet inte varför, det finns ingen logik i det. Att jag är som mest hemma i mig själv när jag är borta.

Men det är i bortavarandet mitt eget varande blir så självklart. Inga tvivel och inga problem. Bara existens och en hunger efter upptäckter. En bottenlös lust för livet. Och jag längtar.

Semester

Svenska Kommentera
Det är nu nerverna börjar arbeta på allvar. Det är nu. Även om sanningen av det som stundar vilat länge i kroppen är det först nu det blir på riktigt. Eller egentligen inte nu heller, men snart.

Jag börjar känna det närma sig. För om bara en vecka är jag inte längre samma person. Jag kommer vara en annan under tre veckor. Eller nej, inte en annan person, men en annan version. En lugnare, tryggare, mer bekväm och framför allt mer självklar version.

När en lämnar det som är hemma blir allting mer självklart. Jag vet inte varför, det finns ingen logik i det. Att jag är som mest hemma i mig själv när jag är borta.

Men det är i bortavarandet mitt eget varande blir så självklart. Inga tvivel och inga problem. Bara existens och en hunger efter upptäckter. En bottenlös lust för livet. Och jag längtar.
Det är nu julstämningen ska infinna sig. Torget hemma i Hjällbo har smyckats med ljusslingor i olika färger. Det hänger stora julgranskulor i lyktstolparna och julmusik skvalar dygnet runt på hög volym ur högtalarna ovanför ingången till Ica. Runtom i Göteborg står granar och vajar i höststormen som inte tycks vilja ge vika för vintern i år heller.

Det är nu julstämningen ska infinna sig. Men det gör den inte. Inte hos mig i alla fall.

För jag får reklammail och sms som visar mig ting jag borde vilja köpa. Ting som mina nära och kära enligt producenterna vill ha eller behöver.
När jag går in på facebook talar annonserna om för mig att de kläder jag redan äger, minsann inte alls duger till varken jul eller nyår. Jag borde köpa någonting nytt.
Folk i min närhet börjar fråga vad jag önskar mig till jul.

Musiken hemma på torget känns inte som någon stämningshöjare, utan mer som hjärntvätt. Bara ytterligare ett element som ska få mig att vilja spendera hela min lön på meningslös skit.

Jag vet att de julklappar jag får är köpta och inslagna med kärlek. Men spelar det egentligen någon roll? Är det verkligen kärleksfullt att propsa på någonting för vår vita medelklass skull, bara för att det är tradition? Begreppet tradition innebär ju inte att det är rätt eller bra, bara att det är så det alltid är.

Jag hatar inte julen, tvärtom egentligen. Men jag hatar vad julen har blivit. Vi har fina jultraditioner men konsumtionshetsen är inte en av dem och den förstör så mycket av julen som annars skulle kunna vara så vacker.

Så, ni som verkligen älskar mig och vill ge mig någonting fint till jul. Ge lite pengar eller mat till en tiggare, köp en Faktum, skänk en julklapp till barn som annars inte får några. Tänk på vad ni säger och hur ni bemöter andra människor, i synnerhet de som inte ser ut, tror eller lever precis som du. Ljug inte för mig, respektera mig och mina livsval, förminska inte min styrka och intelligens för att jag är ung eller för att jag är kvinna. Var schysst mot och hjälp människor som är svagare än du och utmana de som är starkare. Utmana dig själv, var självkritisk och våga tro att förändring inte är detsamma som förfall.

Önskelista

Svenska Kommentera
Det är nu julstämningen ska infinna sig. Torget hemma i Hjällbo har smyckats med ljusslingor i olika färger. Det hänger stora julgranskulor i lyktstolparna och julmusik skvalar dygnet runt på hög volym ur högtalarna ovanför ingången till Ica. Runtom i Göteborg står granar och vajar i höststormen som inte tycks vilja ge vika för vintern i år heller.

Det är nu julstämningen ska infinna sig. Men det gör den inte. Inte hos mig i alla fall.

För jag får reklammail och sms som visar mig ting jag borde vilja köpa. Ting som mina nära och kära enligt producenterna vill ha eller behöver.
När jag går in på facebook talar annonserna om för mig att de kläder jag redan äger, minsann inte alls duger till varken jul eller nyår. Jag borde köpa någonting nytt.
Folk i min närhet börjar fråga vad jag önskar mig till jul.

Musiken hemma på torget känns inte som någon stämningshöjare, utan mer som hjärntvätt. Bara ytterligare ett element som ska få mig att vilja spendera hela min lön på meningslös skit.

Jag vet att de julklappar jag får är köpta och inslagna med kärlek. Men spelar det egentligen någon roll? Är det verkligen kärleksfullt att propsa på någonting för vår vita medelklass skull, bara för att det är tradition? Begreppet tradition innebär ju inte att det är rätt eller bra, bara att det är så det alltid är.

Jag hatar inte julen, tvärtom egentligen. Men jag hatar vad julen har blivit. Vi har fina jultraditioner men konsumtionshetsen är inte en av dem och den förstör så mycket av julen som annars skulle kunna vara så vacker.

Så, ni som verkligen älskar mig och vill ge mig någonting fint till jul. Ge lite pengar eller mat till en tiggare, köp en Faktum, skänk en julklapp till barn som annars inte får några. Tänk på vad ni säger och hur ni bemöter andra människor, i synnerhet de som inte ser ut, tror eller lever precis som du. Ljug inte för mig, respektera mig och mina livsval, förminska inte min styrka och intelligens för att jag är ung eller för att jag är kvinna. Var schysst mot och hjälp människor som är svagare än du och utmana de som är starkare. Utmana dig själv, var självkritisk och våga tro att förändring inte är detsamma som förfall.