När folk bara pratar som annat folk.
När allt en hör är plattityder.
När ni säger allt det där som folk vill höra men ingen vågar säga det som folk faktiskt behöver höra.
När vi stryker varandra medhårs, berömmer varandras bakverk, undviker diskussion och när sparken för en snett uppåt.
Då vet en att en är "hemma".

Hemma bäst?

Svenska Kommentera
När folk bara pratar som annat folk.
När allt en hör är plattityder.
När ni säger allt det där som folk vill höra men ingen vågar säga det som folk faktiskt behöver höra.
När vi stryker varandra medhårs, berömmer varandras bakverk, undviker diskussion och när sparken för en snett uppåt.
Då vet en att en är "hemma".
Sound of Music citatet. ”When the lord closes a door, somewhere he opens a window.” Det är ju väldigt fint, som de flesta onliners. Men jag har liksom aldrig kommit nära innebörden. Kanske är det för att jag inte riktigt delar Marias gudsuppfattning. Kanske är jag bara lite mer cynisk än hon. Oavsett, känns det som om jag börjar förstå lite grann, eller åtminstone fundera.

För mig är det inte det där öppnandet av fönstret som är grejen, att öppna ett fönster kan vem som helst göra, men att hitta dit, det är ju en helt annan femma.
Ett fönster kan ju vara hur jäkla öppet det vill, om en inte ser det eller är i närheten av det så en kan känna vinddraget kunde det lika gärna varit stängt.

Men om en hittar fram då känns det liksom ända ner i magen. lite mindre dunkelt mörker, lite fler nya vyer. Eller kanske familjära vyer en bara inte sett på länge.
Fast världen är lika jävla fucked up som den var förut (kanske till och med mer) känns det inte riktigt lika tungt.

Kanske är det ett sådant där fönster jag har hittat. Ett fönster ut ur mig själv. Eller måhända in i mig själv. Vem vet.

Att hela tiden överösas av det där bittra, trängda och giftiga är ju bara en del av att vara mänsklig, men det som förut kändes outhärdligt är idag om inte okej, så ändå genomförbart. En bra dag, till och med peppande.

Jag tror jag har ångrat mig, jag tror aldrig att jag kom tillbaka.
Jag tror jag blev någon annan på vägen.
Kanske någon som inte längre sätter sig på golvet och väntar på att Gud ska öppna ett fönster bara för att jag råkade tappa taget om en dörrjävel som gick i lås bakom mig.

Fönster och dörrar

Svenska Kommentera
Sound of Music citatet. ”When the lord closes a door, somewhere he opens a window.” Det är ju väldigt fint, som de flesta onliners. Men jag har liksom aldrig kommit nära innebörden. Kanske är det för att jag inte riktigt delar Marias gudsuppfattning. Kanske är jag bara lite mer cynisk än hon. Oavsett, känns det som om jag börjar förstå lite grann, eller åtminstone fundera.

För mig är det inte det där öppnandet av fönstret som är grejen, att öppna ett fönster kan vem som helst göra, men att hitta dit, det är ju en helt annan femma.
Ett fönster kan ju vara hur jäkla öppet det vill, om en inte ser det eller är i närheten av det så en kan känna vinddraget kunde det lika gärna varit stängt.

Men om en hittar fram då känns det liksom ända ner i magen. lite mindre dunkelt mörker, lite fler nya vyer. Eller kanske familjära vyer en bara inte sett på länge.
Fast världen är lika jävla fucked up som den var förut (kanske till och med mer) känns det inte riktigt lika tungt.

Kanske är det ett sådant där fönster jag har hittat. Ett fönster ut ur mig själv. Eller måhända in i mig själv. Vem vet.

Att hela tiden överösas av det där bittra, trängda och giftiga är ju bara en del av att vara mänsklig, men det som förut kändes outhärdligt är idag om inte okej, så ändå genomförbart. En bra dag, till och med peppande.

Jag tror jag har ångrat mig, jag tror aldrig att jag kom tillbaka.
Jag tror jag blev någon annan på vägen.
Kanske någon som inte längre sätter sig på golvet och väntar på att Gud ska öppna ett fönster bara för att jag råkade tappa taget om en dörrjävel som gick i lås bakom mig.
Jag hatar det faktum att friheten är en självklarhet för mig men en lyxvara för andra. Det finns ingen rättvisa i en värld där friheten är relativ. När den beror på hudfärg, kön, sexuell läggning, klass, social status eller färgen på ditt pass.

Mitt pass är vinrött och eftertraktat, det är min biljett till äventyr men framförallt en garanti att jag får återvända hem i trygghet.

Min hud är vit, det är min biljett till självklarhet, att jag har ynnesten att ta saker för givna.

Mitt namn väcker ingen uppmärksamhet där jag kommer ifrån, det är min fribiljett till en lägenhet, ett arbete och framförallt mitt givna tolkningsföreträde.

Mitt kön är förvisso det näst bästa, för den som har fitta och bröst är givetvis underställd mannen. Men jag är född i en kropp, på en plats och i en tid där jag får lov att tala. Även om det inte alltid gillas har jag en röst, en röst många män och kvinnor gärna skulle vilja tysta ner, men jag har åtminstone möjligheten att slåss för att höras och det enligt lag. En möjlighet många av världens kvinnor saknar.

Jag hatar det faktum att mina förfäder var kolonisatörer, plundrare, slavhandlare, våldtäktsmän och pengakåta monster. Jag känner hat mot medmänniskor som inte förstår vad vi har gjort mot världen, som inte förstår att min och deras frihet är stöldgods.

Det finns ingen rättvisa i en värld där vi fortfarande delar upp folk och folk. Där värdet av varje människoliv varierar för att feta, vita, rika män har bestämt och fortfarande bestämmer det.

Dagens politik får mig att må illa, normerande vackra människor med blekta tänder och gigantisk solskenslika spotar i ansiktet talar om mänskliga rättigheter och vikten av att vara solidarisk. De som sedan själva kan gå hem till 400 m2-hus där minst 20 personer till hade fått plats. Medan de människor som verkligen behöver vår solidaritet går och lägger sig i en port, ett soprum eller under en bro för att sova.

Det finns ingen rättvisa i en värld som fortfarande låter kvinnor och barn tas som slavar av män för att de anser sig ha den rätten. Genom vad de än må vara; Gud, pengar eller politisk övertygelse. Därför att den rika, vita västvärlden skapat ett glödgat hat genom att våldta alla delar av världen som inte var vår egen. Den vita västvärlden påstod sig "upptäcka" kontinenter och länder som redan var bebodda av människor.

Vi har själva skapat hatet, krigen och konflikterna. Under tusentals år har den vita mannen från väst skändat och våldsfört sig på människor och nu undrar alla varför världen är trasig.

Det finns ingen rättvisa i en värld där vi som av en slump fötts med privilegier har möjligheten att blunda. Där en kan välja om en vill se eller inte. Där en kan titta men utan att registrera. Den lyxen är fullständigt överflödig.

Det handlar om lättja. Vi har råd att inte bry oss. Vi har råd att somna in i masspsykosens hypnos. Det är lättare att flyta med i strömmen genom kläd-rea, låtsas-journalistik, restylane-läppar och låtsasaktivism på sociala medier. Det är lättare än att ta till sig sanningen och det är precis vad de vill att vi ska göra. Köra huvudet i sanden och lydigt glömma bort vår historia.

Jag hatar det faktum att friheten är en självklarhet för mig men en lyxvara för andra. Det finns ingen rättvisa i en värld där friheten är relativ.

His-story

Svenska Kommentera
Jag hatar det faktum att friheten är en självklarhet för mig men en lyxvara för andra. Det finns ingen rättvisa i en värld där friheten är relativ. När den beror på hudfärg, kön, sexuell läggning, klass, social status eller färgen på ditt pass.

Mitt pass är vinrött och eftertraktat, det är min biljett till äventyr men framförallt en garanti att jag får återvända hem i trygghet.

Min hud är vit, det är min biljett till självklarhet, att jag har ynnesten att ta saker för givna.

Mitt namn väcker ingen uppmärksamhet där jag kommer ifrån, det är min fribiljett till en lägenhet, ett arbete och framförallt mitt givna tolkningsföreträde.

Mitt kön är förvisso det näst bästa, för den som har fitta och bröst är givetvis underställd mannen. Men jag är född i en kropp, på en plats och i en tid där jag får lov att tala. Även om det inte alltid gillas har jag en röst, en röst många män och kvinnor gärna skulle vilja tysta ner, men jag har åtminstone möjligheten att slåss för att höras och det enligt lag. En möjlighet många av världens kvinnor saknar.

Jag hatar det faktum att mina förfäder var kolonisatörer, plundrare, slavhandlare, våldtäktsmän och pengakåta monster. Jag känner hat mot medmänniskor som inte förstår vad vi har gjort mot världen, som inte förstår att min och deras frihet är stöldgods.

Det finns ingen rättvisa i en värld där vi fortfarande delar upp folk och folk. Där värdet av varje människoliv varierar för att feta, vita, rika män har bestämt och fortfarande bestämmer det.

Dagens politik får mig att må illa, normerande vackra människor med blekta tänder och gigantisk solskenslika spotar i ansiktet talar om mänskliga rättigheter och vikten av att vara solidarisk. De som sedan själva kan gå hem till 400 m2-hus där minst 20 personer till hade fått plats. Medan de människor som verkligen behöver vår solidaritet går och lägger sig i en port, ett soprum eller under en bro för att sova.

Det finns ingen rättvisa i en värld som fortfarande låter kvinnor och barn tas som slavar av män för att de anser sig ha den rätten. Genom vad de än må vara; Gud, pengar eller politisk övertygelse. Därför att den rika, vita västvärlden skapat ett glödgat hat genom att våldta alla delar av världen som inte var vår egen. Den vita västvärlden påstod sig "upptäcka" kontinenter och länder som redan var bebodda av människor.

Vi har själva skapat hatet, krigen och konflikterna. Under tusentals år har den vita mannen från väst skändat och våldsfört sig på människor och nu undrar alla varför världen är trasig.

Det finns ingen rättvisa i en värld där vi som av en slump fötts med privilegier har möjligheten att blunda. Där en kan välja om en vill se eller inte. Där en kan titta men utan att registrera. Den lyxen är fullständigt överflödig.

Det handlar om lättja. Vi har råd att inte bry oss. Vi har råd att somna in i masspsykosens hypnos. Det är lättare att flyta med i strömmen genom kläd-rea, låtsas-journalistik, restylane-läppar och låtsasaktivism på sociala medier. Det är lättare än att ta till sig sanningen och det är precis vad de vill att vi ska göra. Köra huvudet i sanden och lydigt glömma bort vår historia.

Jag hatar det faktum att friheten är en självklarhet för mig men en lyxvara för andra. Det finns ingen rättvisa i en värld där friheten är relativ.