Den svartaste dagen i juli. Den artonde dagen i juli. En dag som för evigt förknippas med saker som inte längre finns. Personer som inte längre lever. Minnen som inte längre är levande utan som små snuttar av gamla kultfilmer som då och då dyker upp likt illustrationer av ett liv som för längesedan dött.

En dag som likt en ruttnande fallfrukt på en gräsmatta liksom sprider stank över verkligheten trots att en inte riktigt märker att den finns där.

Tre år, mitt i livet, ändå så fulla av död. Så mycket död att livet liksom inte kunde komma i mellan.

Mellanrummet som kanske fanns där en gång suddades ut av fler och tätare katastrofer och nu ligger ett obehagligt lugn över allt som en gång stod i brand. Ett förrädiskt lugn av insikt. Av acceptans.

Men kanske mer än allt av skuld. Skulden en aldrig får bära. Skulden som tillhör ingen men som passar formen över mina axlar så väl. Så väl att den känns som gjuten efter min kropp.

När det livsuppehållande som inte gjorde någon nytta blivit till ett levnadssyfte spolas livsglädjen ut med själva döden. Och en inser att döden vunnit.

”Jag har redan länge gått vid din sida.”

Ett flåsande andetag i örat som inte längre sprider panik genom själen utan endast ett kort ögonblick av att sälla sig. Att räta in sig i ledet.

Att acceptera sin lott.

Öppna ögon

Svenska Kommentera
Den svartaste dagen i juli. Den artonde dagen i juli. En dag som för evigt förknippas med saker som inte längre finns. Personer som inte längre lever. Minnen som inte längre är levande utan som små snuttar av gamla kultfilmer som då och då dyker upp likt illustrationer av ett liv som för längesedan dött.

En dag som likt en ruttnande fallfrukt på en gräsmatta liksom sprider stank över verkligheten trots att en inte riktigt märker att den finns där.

Tre år, mitt i livet, ändå så fulla av död. Så mycket död att livet liksom inte kunde komma i mellan.

Mellanrummet som kanske fanns där en gång suddades ut av fler och tätare katastrofer och nu ligger ett obehagligt lugn över allt som en gång stod i brand. Ett förrädiskt lugn av insikt. Av acceptans.

Men kanske mer än allt av skuld. Skulden en aldrig får bära. Skulden som tillhör ingen men som passar formen över mina axlar så väl. Så väl att den känns som gjuten efter min kropp.

När det livsuppehållande som inte gjorde någon nytta blivit till ett levnadssyfte spolas livsglädjen ut med själva döden. Och en inser att döden vunnit.

”Jag har redan länge gått vid din sida.”

Ett flåsande andetag i örat som inte längre sprider panik genom själen utan endast ett kort ögonblick av att sälla sig. Att räta in sig i ledet.

Att acceptera sin lott.
Den rättfärdiga är fastställd medan syndaren är blottad.
När rätt är fel och fel är rätt blir skammen oavkortad.
Tusen fingertoppar pekar åt ett och samma håll,
fast på en scen utan ridå, naken i fel roll.

Ty när sår så ymnigt blöda, hjälper ångern ingen.
Kvar står en krossad paria själv i syskonringen.
En kan aldrig vända bakåt, en kan aldrig ändra tiden
En förlåtelse som aldrig fanns, en kedjelänk, avliden.

Skuld kan tynga mer än ansvar för tid som en gång var.
Hellre haft och ha förlorat, än nöjd med skrapet sen stå kvar.
Ångra ja, men aldrig krypa, utan åter upp på benen.
Så låt den som helt står utan skuld, kasta första stenen.

Bara skalet kvar

Svenska Kommentera
Den rättfärdiga är fastställd medan syndaren är blottad.
När rätt är fel och fel är rätt blir skammen oavkortad.
Tusen fingertoppar pekar åt ett och samma håll,
fast på en scen utan ridå, naken i fel roll.

Ty när sår så ymnigt blöda, hjälper ångern ingen.
Kvar står en krossad paria själv i syskonringen.
En kan aldrig vända bakåt, en kan aldrig ändra tiden
En förlåtelse som aldrig fanns, en kedjelänk, avliden.

Skuld kan tynga mer än ansvar för tid som en gång var.
Hellre haft och ha förlorat, än nöjd med skrapet sen stå kvar.
Ångra ja, men aldrig krypa, utan åter upp på benen.
Så låt den som helt står utan skuld, kasta första stenen.
Idag borde jag varit på födelsedagskalas. Men det var jag inte.
Hoppas det finns jordgubbstårta i himlen.

55

Svenska Kommentera
Idag borde jag varit på födelsedagskalas. Men det var jag inte.
Hoppas det finns jordgubbstårta i himlen.