För alla

Kommentera
Så gnistra alla ljusen innan dagen ännu gry,
de lyser upp för själar; de som stanna, de som fly.
De som sedan länge löpa bort från allt som ondo gör,
de som alltid valde striden, de som ständigt kampen för.

Alla har väl sina stunder, vissa fler än andra har,
somliga bar bördan tyst, andra djupt i huden skar.
Vissa dränkte sina sorger, en del i sprutan såg en vän.
Allt vi vet är det vi visste, inte vad vi vetat sen.

När ljus i båda ändar brinna, ett är säkert, det till slut,
en värld av byggnationer, men vid vilket hörn han stå på lut?
En vetskap ingen äger, ingen av oss skola se,
så allt livet hade uti gåvor; slutet ta och slutet ge.