Ur gråa massor smiter ljus,
bryter sprickor, spränger.
Någonstans ifrån, ett brus,
en känsla, över, hänger.
 
Ytterst illa tagen hit,
en spillra, sent begraven.
En vår tar kraft i vinterns lit,
i skogar som i haven.
 
Ett liv, ett uppväckt, ett av guld,
ur sin kalla dvala.
En död, en återgäld, en skuld,
där klara röster ännu tala.
 
Ett bortbytt barn, en naken gud,
ett geni som stöpt med längtan,
har lagt sig ned med skälvans hud,
däri bor all förväntan.

Vårskriket

Poesi Kommentera
 Ur gråa massor smiter ljus,
bryter sprickor, spränger.
Någonstans ifrån, ett brus,
en känsla, över, hänger.
 
Ytterst illa tagen hit,
en spillra, sent begraven.
En vår tar kraft i vinterns lit,
i skogar som i haven.
 
Ett liv, ett uppväckt, ett av guld,
ur sin kalla dvala.
En död, en återgäld, en skuld,
där klara röster ännu tala.
 
Ett bortbytt barn, en naken gud,
ett geni som stöpt med längtan,
har lagt sig ned med skälvans hud,
däri bor all förväntan.