Så många bilder jag tagit på livet. Bilder som en dag kanske ska gestalta vem jag var.

Bilder på de som är på väg bort, ständiga ryggtavlor som inte kan stirra.
Ett återkommande motiv, även i de lyckligaste tidsporträtt av glittrande solnedgångar och vita tandrader.

Dessa bortvända. Med blickar utanför blickfånget. Alltid på väg bort.
Där har de fångats, i själva flykten. 

Såsom envisa vatten till slut kan göra hål i sten, skapas kanske också ett öde. I ansikten bortom ett synfält kanske olyckan föds.

Det salta. Det som stannar kvar när allt annat ångats bort. Fragila stunder som kan suddas ut. Svaga länkar som kan brytas sönder. Den beständiga observatören som skapar sig själv. Den som inte syns men som finns för att den inte ses. Uti blickens negation skapas hon. Som kanske kände sig osynlig.

Kan en se bortom en bortvänd blick. Kan livet gestaltas i det negativa utrymmet. Mellan det som bilden innehåller och det den skalade bort. Kanske längtan ligger där. I det en aldrig fångade låg det en ville åt. Det som skulle fångas som en fågel i handen.

Bortvänt

Poesi Kommentera
 
Så många bilder jag tagit på livet. Bilder som en dag kanske ska gestalta vem jag var.

Bilder på de som är på väg bort, ständiga ryggtavlor som inte kan stirra.
Ett återkommande motiv, även i de lyckligaste tidsporträtt av glittrande solnedgångar och vita tandrader.

Dessa bortvända. Med blickar utanför blickfånget. Alltid på väg bort.
Där har de fångats, i själva flykten. 

Såsom envisa vatten till slut kan göra hål i sten, skapas kanske också ett öde. I ansikten bortom ett synfält kanske olyckan föds.

Det salta. Det som stannar kvar när allt annat ångats bort. Fragila stunder som kan suddas ut. Svaga länkar som kan brytas sönder. Den beständiga observatören som skapar sig själv. Den som inte syns men som finns för att den inte ses. Uti blickens negation skapas hon. Som kanske kände sig osynlig.

Kan en se bortom en bortvänd blick. Kan livet gestaltas i det negativa utrymmet. Mellan det som bilden innehåller och det den skalade bort. Kanske längtan ligger där. I det en aldrig fångade låg det en ville åt. Det som skulle fångas som en fågel i handen.
 
Ett andetag med syrebrist.
Ett uppskov utan tidsfrist.
Nya tag i gamla skor.
Nya himlar där jag bor.

Ett hallon i en äppelpaj.
Ett snöfall i mitten av maj.
Varma tår i iskallt vatten.
Solsken mitt i natten.

Bitter gråt i ljusan stund.
En tjackskakig John Blund.
Ett skrik som aldrig kommer ut.
En tid som aldrig vill ta slut.

Det som är rätt kan vara fel på fel plats

Poesi Kommentera
 
Ett andetag med syrebrist.
Ett uppskov utan tidsfrist.
Nya tag i gamla skor.
Nya himlar där jag bor.

Ett hallon i en äppelpaj.
Ett snöfall i mitten av maj.
Varma tår i iskallt vatten.
Solsken mitt i natten.

Bitter gråt i ljusan stund.
En tjackskakig John Blund.
Ett skrik som aldrig kommer ut.
En tid som aldrig vill ta slut.
 
Ett osäkert tillstånd, det är vad vi får,
som ett hav som gått vilse i en tår.

Ett halvhjärtat låtval, en halvt skriven dikt,
kanske segern blott skall skådas på sikt.

En använd krigare, ett bortbytt barn,
ett liv, lättöverskådligt som ett nystan av garn.

En stund, en vecka, vem vet vad vem ska få,
i livet ensamma vi kom och ensamma ska gå.

We have nothing, but this.

Poesi Kommentera
 
Ett osäkert tillstånd, det är vad vi får,
som ett hav som gått vilse i en tår.

Ett halvhjärtat låtval, en halvt skriven dikt,
kanske segern blott skall skådas på sikt.

En använd krigare, ett bortbytt barn,
ett liv, lättöverskådligt som ett nystan av garn.

En stund, en vecka, vem vet vad vem ska få,
i livet ensamma vi kom och ensamma ska gå.