Och så detta förbannade antiklimax. Svenska folket har kämpat för att byta regering. Vi har fått stå ut med att vårt sociala och samhälleliga skyddsnät utarmas mer och mer för varje dag. Så när det blir val får vi äntligen visa vad vi känner och vad vi vill. Trots detta katastrof-val med SDs framgång och F! ickeblivande i riksdagen fick vi ändå till ett regeringsskifte. Den enda segern i allt det här! Men säg den lycka som varar?!?! Nej för då går Löfven bakom ryggen på de rödgröna väljarna och stänger ute Vänsterpartiet till förmån för ett eventuellt samarbete med Folkpartiet och Centern? Löfven, vad i helvete sysslar du med!?!

Men hallå?!?!

Svenska Kommentera
Och så detta förbannade antiklimax. Svenska folket har kämpat för att byta regering. Vi har fått stå ut med att vårt sociala och samhälleliga skyddsnät utarmas mer och mer för varje dag. Så när det blir val får vi äntligen visa vad vi känner och vad vi vill. Trots detta katastrof-val med SDs framgång och F! ickeblivande i riksdagen fick vi ändå till ett regeringsskifte. Den enda segern i allt det här! Men säg den lycka som varar?!?! Nej för då går Löfven bakom ryggen på de rödgröna väljarna och stänger ute Vänsterpartiet till förmån för ett eventuellt samarbete med Folkpartiet och Centern? Löfven, vad i helvete sysslar du med!?!
Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Det här är ett skämt.
Jag kan inte ens glädjas åt regeringsskiftet.
Sorgligt.

Alltså!?!

Svenska Kommentera
Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Det här är ett skämt.
Jag kan inte ens glädjas åt regeringsskiftet.
Sorgligt.
I min nya värld är jag en annan person. Egentligen är jag nog så gott som samma. Men jag har en annan roll. Jag är den som skall ringa och störa. Det är mer eller mindre mitt jobb. Även om vi oftast inte uttrycker det. Vi kanske snarare skulle säga att vi uppmärksammar. Inte stör.
Men det jag uppmärksammat mest av allt är att jag inte är ensam om att känna obehag innan jag lyfter luren. Att ringa och göra anspråk på någon annans tid.
Jag trodde jag var ensam. Men egentligen är jag mer bekväm med det än de flesta i min nya närhet. Så här nära valet sitter vi alla med telefoner mot öronen och ringer runt till kreti och pleti i den västsvenska kommun vi skall punktmarkera. Man hör hur nervositeten börjar växa hos folk. Jag märker att fler än jag drar sig. Man förlänger konversationerna med kollegorna lite längre än nödvändigt bara för att slippa slå numret. Jag upptäcker att det inte bara är jag. Det är inte bara jag som tycker att telefonen är en frenemy som vi helst skulle vilja kasta åt fanders.
Vi är så vana vid att man har hemliga nummer eller helt sonika inte svarar när man inte vet vem som ringer. Det känns nästan likvärdigt att slå ett telefonnummer och att bryta sig in i någons vardagsrum under fredagsmyset och köra upp en mick in ansiktet på barnen: ”Smakar chipsen bra, va, va, VA!?!”
Denna individuella generation skall nu luttras till vassa journalister. Det kommer onekligen bli ett intressant år. Men kanske blir denna årgång journalister lite mer humana än tidigare. Kanske lite mer eftertänksamma. Kanske lite mer innässlande. Kanske lite lurigare. Men kanske fungerar denna taktik bättre i det nya anonyma samhället.

Anonymitet

Svenska Kommentera
I min nya värld är jag en annan person. Egentligen är jag nog så gott som samma. Men jag har en annan roll. Jag är den som skall ringa och störa. Det är mer eller mindre mitt jobb. Även om vi oftast inte uttrycker det. Vi kanske snarare skulle säga att vi uppmärksammar. Inte stör.
Men det jag uppmärksammat mest av allt är att jag inte är ensam om att känna obehag innan jag lyfter luren. Att ringa och göra anspråk på någon annans tid.
Jag trodde jag var ensam. Men egentligen är jag mer bekväm med det än de flesta i min nya närhet. Så här nära valet sitter vi alla med telefoner mot öronen och ringer runt till kreti och pleti i den västsvenska kommun vi skall punktmarkera. Man hör hur nervositeten börjar växa hos folk. Jag märker att fler än jag drar sig. Man förlänger konversationerna med kollegorna lite längre än nödvändigt bara för att slippa slå numret. Jag upptäcker att det inte bara är jag. Det är inte bara jag som tycker att telefonen är en frenemy som vi helst skulle vilja kasta åt fanders.
Vi är så vana vid att man har hemliga nummer eller helt sonika inte svarar när man inte vet vem som ringer. Det känns nästan likvärdigt att slå ett telefonnummer och att bryta sig in i någons vardagsrum under fredagsmyset och köra upp en mick in ansiktet på barnen: ”Smakar chipsen bra, va, va, VA!?!”
Denna individuella generation skall nu luttras till vassa journalister. Det kommer onekligen bli ett intressant år. Men kanske blir denna årgång journalister lite mer humana än tidigare. Kanske lite mer eftertänksamma. Kanske lite mer innässlande. Kanske lite lurigare. Men kanske fungerar denna taktik bättre i det nya anonyma samhället.