En famn, en hamn, ett strå,
en klocka, jämnt skall slå.
Ett täcke växa ut,
ska värma mig till slut.
Ett hem, en släkt, ett skrå,
ett arv, likt nu som då.
En dotter av sin tid,
en ny beredskapsfrid.
För allt, för ditt, för ron,
för evigt satta bon.
En vila uti möda,
för alltid kan bedöva.
Jag fann, jag vann, jag valde,
det onda hjärtat svalde.
Ett skydd mot vind blev byggt,
i stormen blev det tryggt.
Försoningstid
Poesi Kommentera En famn, en hamn, ett strå,
en klocka, jämnt skall slå.
Ett täcke växa ut,
ska värma mig till slut.
Ett hem, en släkt, ett skrå,
ett arv, likt nu som då.
En dotter av sin tid,
en ny beredskapsfrid.
För allt, för ditt, för ron,
för evigt satta bon.
En vila uti möda,
för alltid kan bedöva.
Jag fann, jag vann, jag valde,
det onda hjärtat svalde.
Ett skydd mot vind blev byggt,
i stormen blev det tryggt.