Snusförnuftigt

Himlen över oss rasar snart in. Snart briserar alla stöttor. Blixtars sken skall jaga oss på flykten med alla våra synder hängandes fast i oss som tyngder. En dag är fristen till ända. Uppskovet förverkat. Snart är det dags att betala. För allt vi gör mot henne, allt vi gör mot varandra, mot oss själva. Löven på våra själars träd skall vissna och segna ner mot marken. Skall lämna vårt livs grenverk bart och oskyddat. Utan kostym i vackra färger syns det som det är. Vi kan inte lura någon längre. Inget annat är mer sant. För snart rasar taket in över oss och himlens portar faller ned och slår oss i huvuden när vi försöker fly dem. Vårt öde ständigt i henne händer. Hon som givit oss allt och som i gengäld bara fick tystnad. Vid hennes skrik fick hon bortvända ansikten. Vår moder, som burit oss alla, som vi har allt att tacka för. Allas ursprung. Hon ska skänkte oss begynnelse fick i gengäld ingen fortsättning.