Jag har så länge varit trött. Trött men desperat kämpande för att hålla mig vaken. Jag har kämpat fast det nog ser ut som om jag går på sparlåga. Men jag kämpar jämt. Varje dag är en dag utan henne. Varje dag är en dag utan honom.
Jag har tappat fästet så många gånger. Jag har gått vilse, ramlat, skrapat, brutit och sedan piskat mig själv. På vägen har jag ibland uppbådat den lilla kraft jag haft och hittat strategier som räddat mig. För stunden. Och ibland är det allt en har. En enda stund som måste räddas.
Men nu måste jag hitta något annat. Något mer varaktigt som kan få mig att orka leva hela mitt liv hur långt det än må bli. För en gång svor jag att aldrig skilja mig med livet. Livet får den dag det är dags skilja sig med mig. Men för mig är det för alltid, för alltid. Och ska jag orka leva med livet livet ut måste jag förändra. Omforma och på riktigt börja lita på det jag är så jävla rädd för; att jag redan hittat sanningen. Jag vet och nu måste jag våga.
Det är för mig och livet. Inte för någon annan.
Inte för er som ser. Inte för de som aldrig sett. Inte för de som tittat ovanifrån. För första gången ska jag göra någonting utan er försyn. För det är mitt. Allt det här är mitt.
Min skit. Mina sår. Mitt självhat.
Det hade aldrig något med er att göra.
Måste
Svenska Kommentera
Jag har så länge varit trött. Trött men desperat kämpande för att hålla mig vaken. Jag har kämpat fast det nog ser ut som om jag går på sparlåga. Men jag kämpar jämt. Varje dag är en dag utan henne. Varje dag är en dag utan honom.
Jag har tappat fästet så många gånger. Jag har gått vilse, ramlat, skrapat, brutit och sedan piskat mig själv. På vägen har jag ibland uppbådat den lilla kraft jag haft och hittat strategier som räddat mig. För stunden. Och ibland är det allt en har. En enda stund som måste räddas.
Men nu måste jag hitta något annat. Något mer varaktigt som kan få mig att orka leva hela mitt liv hur långt det än må bli. För en gång svor jag att aldrig skilja mig med livet. Livet får den dag det är dags skilja sig med mig. Men för mig är det för alltid, för alltid. Och ska jag orka leva med livet livet ut måste jag förändra. Omforma och på riktigt börja lita på det jag är så jävla rädd för; att jag redan hittat sanningen. Jag vet och nu måste jag våga.
Det är för mig och livet. Inte för någon annan.
Inte för er som ser. Inte för de som aldrig sett. Inte för de som tittat ovanifrån. För första gången ska jag göra någonting utan er försyn. För det är mitt. Allt det här är mitt.
Min skit. Mina sår. Mitt självhat.
Det hade aldrig något med er att göra.