Likt ett batteri som snart skall ta slut förlorar vissa ting sin laddning. Som en lampa där ljuset falnar allt mer för att snart slockna helt. Ting som förut rört upp känslor, som gjort ont, är nu neutrala och saknar strömstyrka nästan helt.
 

Ingenting är så välkommet som den känslan. Känslan av en förlorad betydelse när betydelsen från början inte varit av godo för mig. Att andra drabbas på andra sätt av precis samma företeelse är givetvis ofrånkomligt. Men även det har förlorat betydelse.

 

För är det någonting människan bör ta till sig är det just det. Den ens bröd den andres död. Att ingenting är odelat gott för alla. Att den innebörden inte på något sätt är att lidandet hos den andre bringar mig någon som helst lycka, men att det faktiskt kan betyda ingenting för mig. Eftersom det tidigare varit så att andras lidande varit fullständigt oacceptabelt i mig. Det som gjort att jag hellre dövar andras smärta med min egen. Som något sorts ok av martyrskap ingen någonsin bett mig att bära. Att det är bättre att det är sämre för mig bara andra har det bra. Det kan vara den största läxan jag har lärt mig. Att andras smärta inte nödvändigtvis är min att stilla.

Svagt batteri

Svenska Kommentera
 Likt ett batteri som snart skall ta slut förlorar vissa ting sin laddning. Som en lampa där ljuset falnar allt mer för att snart slockna helt. Ting som förut rört upp känslor, som gjort ont, är nu neutrala och saknar strömstyrka nästan helt.
 

Ingenting är så välkommet som den känslan. Känslan av en förlorad betydelse när betydelsen från början inte varit av godo för mig. Att andra drabbas på andra sätt av precis samma företeelse är givetvis ofrånkomligt. Men även det har förlorat betydelse.

 

För är det någonting människan bör ta till sig är det just det. Den ens bröd den andres död. Att ingenting är odelat gott för alla. Att den innebörden inte på något sätt är att lidandet hos den andre bringar mig någon som helst lycka, men att det faktiskt kan betyda ingenting för mig. Eftersom det tidigare varit så att andras lidande varit fullständigt oacceptabelt i mig. Det som gjort att jag hellre dövar andras smärta med min egen. Som något sorts ok av martyrskap ingen någonsin bett mig att bära. Att det är bättre att det är sämre för mig bara andra har det bra. Det kan vara den största läxan jag har lärt mig. Att andras smärta inte nödvändigtvis är min att stilla.

Nya portar står nu öppna som förr inte ens synts till,
nu rullar hjulen över vägen där en förut har stått still.
Det sägs att trägen vinner och en vinst det blev till slut,
för en trägen liten fånge har steg för steg nu brutits ut.

Ty den gallerbur inom mig som jag burit med ett tag,
en barlast som ju väger, men den bygger muskler varje dag.
Det sägs att tiden är ett plåster och måhända är det sant,
men det är främst en envis strävan som tar en bort från mörkrets brant.

Aldrig mer ett löfte för så förgänglig glädjen är,
får jag blott en sekund av njutning, ska jag ta den, nu och här.
Stora vågor har fått rulla under en bro mellan nu och då, 
jag känner det inom mig; jag har rest mig, jag kan stå.

Vändningar

Poesi Kommentera
Nya portar står nu öppna som förr inte ens synts till,
nu rullar hjulen över vägen där en förut har stått still.
Det sägs att trägen vinner och en vinst det blev till slut,
för en trägen liten fånge har steg för steg nu brutits ut.

Ty den gallerbur inom mig som jag burit med ett tag,
en barlast som ju väger, men den bygger muskler varje dag.
Det sägs att tiden är ett plåster och måhända är det sant,
men det är främst en envis strävan som tar en bort från mörkrets brant.

Aldrig mer ett löfte för så förgänglig glädjen är,
får jag blott en sekund av njutning, ska jag ta den, nu och här.
Stora vågor har fått rulla under en bro mellan nu och då, 
jag känner det inom mig; jag har rest mig, jag kan stå.