Valen vi gör.
KommenteraBröllopens säsong.
Jag har ingenting emot bröllop, absolut ingenting men jag har funderat på det.
Varför gifter man sig egentligen. Varför lovar man att älska samma person för alltid?
Drottning Elizabeth I av England vägrade att gifta sig. På 1500-talet! Men då undrar jag, vägrade hon att gifta sig för att hon inte ville gifta sig, eller vägrade hon därför att det var vad som föväntades av henne? Var hon helt enkelt en sådan där person som vägrar att göra någonting bara för att folk säger åt henne att göra det. Var hon bara en kvinna som gillade att sätta sig på tvären? Eller ville hon inte gifta sig alls?
Jag förstår absolut varför man gifter sig, om man nu hittar en person man älskar och vill leva med i resten av sitt liv.
Men de som inte gör det?
De som gifter sig och skiljer sig om vartannat. Varför inte bara leva samma liv, men utan vigslar? Det är väl ingen skam i det?
Varför ge ett löfte man inte tänker hålla?
Varför är det så viktigt?
Carrie Bradshaw frågar Mr Big i Sex and the city-filmen:
"Why did we ever decide to get married?" och han svarar:
"I guess we were afraid it would mean something if we didn't"
Är det bara det? Rädslan att gå emot stereotypen för vad som borde vara.
Carrie fortsätter med sina visdomsord;
"We were perfectly happy before we decided to live happily ever after"
I deras fall, Carrie och Mr Big handlade det om det stora hollywood bröllopet vs att gifta sig i stadshuset, ensamma. De ville gifta sig. Bara inte så som alla andra förväntade sig. Varsågod!
Äktenskap är säkert perfekt för många, men för de som inte passar in i det. Varför måste man?
Eller måste och måste, men tanken slår mig att det är en stereotyp. Är okej att leva ett annat liv? Hur länge; tills man är 20, 30, 40? Men sedan? När man börjar få blickarna, frågorna; är det inte dags snart?
Varför kan det inte bara var okej att välja själv?
Varje människa går sin egen väg eller hur? Så är det kanske redan, hoppas jag.
Men får den människan göra det utan blickar, kommentarer? Nej.
Vi pratar så fint om att både kvinnor och män ska få vara självständiga, fria.
Men i verkligheten är det inte så?
För de som väljer äktenskap får blickar och kommentarer ifrån folk som inte är gifta och de som inte gifter sig får blickar och kommentarer ifrån de som är gifta.
Varför kan vi inte bara vara glada och lyckliga för varandra?
Om man finner en väg som passar en perfekt, ska man då behöva be om ursäkt för det? Eller ska man vara tvungen att välja en sida?
Måste man alltid var emot något bara för att man gör ett val?
Måste man vara antingen eller?
"Why is it; that we are willing to write our own vows, but not our own rules?"