Cyklade till jobbet imorse. 06:30 på morgonen kan jag oftast inte uppfatta någonting. Dette beror oftast på att jag inte är vaken än eller att jag av någon anledning inte har gått och lagt mig. Anyhow. Imorsee var jag otroligt nog vaken, mer eller mindre i alla fall. Och jag upptäckte vilken chock det är att cyklar från gamlestan och över marieholmsbron till hisingen. Bron blir som ett portvalv mellan världar. Från vackra gamlestan med älven, träden, de mysiga människorna rakt in i en kalldusch så fort man glider ner för cykelvägen ner på den hemska ön.
rakt ner på en väg utan cykelbana med långtradare som kör om en och får väggruset att vina över en. Tutar gör de med! Att de bara vågar!
Jag gillar inte hisingen. Jag bara gör inte det.
Mest för att allt ser så silikongrått ut. Ingenting livar upp. Det är bara industrier och långtradare och bilar och en enstaka cykel som försöker kryssa sig fram mellan refugerna och kämpa för sin överlevnad.
Sedan kom jag till jobbet. Då försvann koncentrationen. Försvann in i programmerat läge.
Ta galge. Galge ner. Skjorta upp. Galge in. Krok ut. Galge bort.
O.s.v