Jag har hoppats på förbättring, på förändring.

Men nuförtiden har jag ingen sådant hopp alls.

Vårt land fövandlas sakta men säkert till en fasciststat där man inte längre får göra sina egna val eller för den delen utveckla/använda sunt förnuft.

Det började med att rökning inomhus förbjöds, ett bra beslut tycker även jag som rökare. Men sedan fortsatte det, ingen rökning på liseberg därför att det finns barn där. Då undrar jag om folk på fullaste allvar tror att man bara för att man är rökare inte känner någon som helst respekt för andra människor. Ingen rökare jag känner skulle få för sig att börja röka i närheten av en barnvagn i en kö på liseberg. Men vi har uppfostrat vår befolkning till att helt och hållet sakna respekt för andra människor. Nu kommer det fler förslag, ingen rökning på tågperronger, busshållplatser, uteserveringar. Eller kanske det värsta av allt, totalt rökförbud i hela göteborg förutom i utsatta rökkurer. Samtidigt får jag varje månad lappar hem i brevinkastet om hur vi skall "respektera" våra grannar genom att inte röka på balkongen. Jag och mina cigaretter är helt klart oönskade. Att köpa kaffe i pappmuggar i parti och minut det är okej, men fimpar, inte okej.

För att ytterligare spä på fascismen kom förslaget om att krogarna skulle stänga klockan 03:00, ett förslag som visserligen fick avslag men som kommer att komma upp på agenda igen och igen, tills det en fruktansvärd dag går igenom.

Vad vi har gjort är att vi har skapat en befolkning som helt och hållet saknar respekt och omtanke för sina medmänniskor.

Nu får vi istället lagstifta bort allt det mainstream-fåran anser opassande därför att det är alltför svårt att utbilda folk i etik och moral. Vi tänker inte längre själva. Därför att vi inte får.

Det kan hända att jag är lite avig, det kan hända att jag är en självisk jävel som bara tänker på mig själv.

Jag känner mig fördummad, jag känner mig kränkt, fångad, förminskad men framförallt känner jag mig omhändertagen och inte i positiv bemärkelse.

Min möjlighet att välja mitt eget liv är inte längre en självklarhet och det kommer bara bli värre ju längre tiden går. Oscar Wilde sa en gång att lagar är till för idioter, vi andra använder sunt förnuft; men tyvärr stämmer inte det längre för vi andra får inte längre använda sunt förnuft eftersom vår regim sakta men säkert lagstiftar bort allt vad fri vilja heter.

Personligen börjar jag förstå att jag knappast kommer bo här i hela mitt liv som jag trott.

Föresten kanske jag blir utjagad ur landet en vacker dag.

Och va fan, det kanske är lika bra.