Snusförnuftigt

Idag är en dag av tacksamhet. Somliga dagar är av bitterhet men inte idag.
Just idag är jag tacksam för att vara vid liv men framförallt för att jag får känna mig levande. Det tog en stund att komma hit och ”hit” är inte ens någon slutdestination.

Det är i mötet med den andre en inser poängen med livet, lidandet och lusten. Det är i mötet med de nära en förstår att allt har en poäng och att även våndorna bringar goda ting till oss om än inte med en gång. Det är i mötet med mina älskade jag verkligen ser hur allt hänger samman. Det är i mötet med er jag växer, lär mig och kan lära er.

Vi kan inte rädda varandra, vi kan inte skydda eller omhulda. Men vi kan närvara och bara vara.
Vi kan stå still bredvid varandra i sorg, vi kan ligga jämsides i ångest, vi kan självcentrerat rusa bredvid varandra. Det har vi redan gjort och kommer säkert göra igen.

Idag är en dag av tacksamhet för att jag nyss insett att en även i det tätaste mörker omedvetet kan bidra till att någon annan förändrar sitt liv, helt utan att se.

Jag har aldrig räddat någon och jag har aldrig räddats.
Men vi har räddat oss själva tillsammans. Jämsides.

 

Ibland vill en inte höra ”Det löser sig”.
Ibland är en spegelbild det enda en behöver och någon som säger: ”Det är okej att du är du.”