4 U

Kommentera
840 dagar har passerat mig förbi, sen den stund då Gud bestämde att en själ skulle bli fri.
 
Saknaden: en hjärna, ett hjärta, en man. En gnista, nej, en låga som bara brann och brann.
 
Då och då går jag längs vägen som ledde till din grav, men ibland vill jag bara döva det jag blir så ledsen av.
 
Men du lärde mig att leva som att en alltid ska vara ung, så jag vill leva som en drottning som du levde som en kung.
 
Det finns aldrig något imorgon, aldrig något sen och det finns alltid tid över när det handlar om en vän.
 
Inget är för jobbigt och inget är förbi och livets enda slutmål är att känna sig fri.
 
Men du vet hur det kan snurra när dimman sen sig skingrar, var tanke glider undan som sand igenom fingrar.
 
När mitt mörker vill omsluta och förslösa allt du gav, då kan jag sakna originalet jag är en kopia av.