Husbygge

Kommentera
I hälsohetsens Sverige talar vi ofta om kroppen som ett verktyg som ska hålla så länge det bara går. Nuförtiden vill vi ju leva så jävla länge. Men vad är det för vits med det om vi ska vara så förbannat olyckliga hela tiden.

Allt känns så halvfärdigt. För om kroppen nu är ett verktyg vi ska vårda, varför ser vi inte på hjärnan och hjärtat på samma sätt? En kropp är i slutänden bara ett skal och utan innehåll är den inte till mycket hjälp.
Jag tänker typ såhär: det räcker inte att ta hand om ett av de verktyg vi har. Tänk dig att du ska bygga ett hus. Om din såg är rostig och oanvändbar kan du inte såga några plankor och den stora frågan är väl vad du då ska ha hammaren till? Du kan hamra och slå hur mycket du vill, det blir liksom inget hus av det.

Men en kan ju använda hjärnan och tänka lite mer kritiskt om världen vi lever i. Inte köpa allt de vill sälja och inte svälja allt de vill säga oss. För om hjärnan är vaken och har koll kanske den kan förklara för hjärtat att det duger som det är utan en massa plast och skräp. Hjärnan kanske också kan klämma in att hjärtat visst inte behöver må dåligt för att kakan inte blev precis som på tv och att alla människor faktiskt inte är på topp hela tiden även fast det är det de vill få oss att tro. Då kanske hjärtat skulle ha lite mer ork över till att tycka om sig självt och andras hjärtan. Kanske kan det till och med ge hjärnan lite mer semester så den slipper tugga på i någon sorts molande ångest timme ut och timme in utan att komma fram till något.

Så okej, jag köper verktygsgrejen men jag vill ha mer än ett verktyg i min verktygslåda.