Somliga dagar är det som om allt bara rasar samman. Allt hårt arbete blir tillintetgjort, all styrka glider undan. All beslutsamhet, all självrespekt och all stolthet är bara borta. Som om de aldrig funnits där.
Plötsligt är sängen ett svart jävla hål som en mot sin vilja bara trillar ner i.
Men det är en kombination av både tur och skicklighet att en lyckats ta sig igenom sådana dagar förut och därför vet att det går.
De där dagarna varar ju inte för alltid även fast de känns så när en är mitt i dem.
Plötsligt är sängen ett svart jävla hål som en mot sin vilja bara trillar ner i.
Men det är en kombination av både tur och skicklighet att en lyckats ta sig igenom sådana dagar förut och därför vet att det går.
De där dagarna varar ju inte för alltid även fast de känns så när en är mitt i dem.