Högt tempo

Kommentera
Förvirringen och spänningen. Att veta om en gått för långt. Eller inte tillräckligt.
Att bromsa in när farten är som högst. Att bara bestämma sig. Det är så svårt när en är oberäknelig. När ingenting i ens sinne är konstant. När allt är dynamiskt.
Att ta ett beslut som en inte vet om en kommer följa, eller att låta bli att göra ett val när en kanske borde.

För stunden känns alltid mina beslut riktiga men besluten är alltid så tätt efterföljda av tvivel.
Eller ännu värre, en fullkomlig tvärvändning.

Allt är så upp och ner. Välmåendet är jag inte helt kompis med än, jag är väl inte tillräckligt van. Mina monster har jag lärt mig hantera, men mitt i euforin över hur livet kunnat vända är det som om jag inte har någon broms. Allting går i hundranittio knyck och jag vill inte stanna. Jag skulle nog kunna tvinga mig till det, men jag vill inte. Så länge allt rullar på framåt vill jag suga ut varenda droppe sötma ur livet. Utan att noja och ifrågasätta.