Truth be told

Kommentera
Ett öga utav ondo som stirrade på sitt,
en lögn som bar på korset som snart skulle bli mitt.
En tunga kraftigt kluven mer än ytligt sårar,
den skar som knivar, brann som eld och flydde utan tårar.

En säng en själv har bäddat i vilken nu en ligger kvar,
tänker om, varför, när och hur; men bär på inga svar.
En själ i svärta djupt förglömd, i ett hatets inre skåp,
en väg från hoppfullt flickebarn till trasig misantrop.

Tillit är ett märkligt spel i vilket någon skall förlora
och alla svek blev kvar i oss; de små men ock de stora.
Utan smärta, glädje, sorg och hopp; som att springa runt i lera,
när känslor känns som ingenting kan inte såren plåstras mera.