Inte mitt ansvar

Kommentera
 

En del tar sig friheter. En del röster är tudelade. De säger med sin väna stämma allt som är rätt. Hypotetiska utopier om respekt och hänsyn. Om varje människas rätt till valfrihet. Men den andra rösten är kränkt. Sårad. Oförstående. Den gnäller om det som faller i det egna synfältet. Om det som är så nära att en inte kan se genom andras ögon. När en inte längre kan vara förstående. När en inte längre visar medmänniskan respekt för hennes valfrihet.

När det egna behovet och viljan att tillfredsställa det övergår det en vet om att respektera andra människors behov.

Det är inte av ondo, men gör likväl ont för den som ständigt tvingas ta ansvar för andra. För den som ständigt tvingas förhålla sig till andras kränkthet.