
Det sticker till i hjärtat, det kliar inuti,
kroppen sticks och smärtas, stressen står mig bi.
Vetskapen som bränner, bakom ögon, bakom hud,
vill krypa ut ur skinnet, trä på en helt ny skrud.
Glömma gamla skador, låtsas tills lögnen blivit sann,
låta ärren blekna bort om de bara kan.
Nog vet jag mycket bättre, fastän känslan styr mig mer,
ty varthän jag än vänder mig står hon där och ler.
Den kvinna som för evigt kommer häckla mig till sömns,
hon som glatt ser till att allt det gamla aldrig glöms.
Den plåga hon förser mig med, hennes ord vill bli min lag,
och kvinnan där är ingen annan än ett annat jag.
kroppen sticks och smärtas, stressen står mig bi.
Vetskapen som bränner, bakom ögon, bakom hud,
vill krypa ut ur skinnet, trä på en helt ny skrud.
Glömma gamla skador, låtsas tills lögnen blivit sann,
låta ärren blekna bort om de bara kan.
Nog vet jag mycket bättre, fastän känslan styr mig mer,
ty varthän jag än vänder mig står hon där och ler.
Den kvinna som för evigt kommer häckla mig till sömns,
hon som glatt ser till att allt det gamla aldrig glöms.
Den plåga hon förser mig med, hennes ord vill bli min lag,
och kvinnan där är ingen annan än ett annat jag.