Tomma ord

Kommentera
Tröttsamma klichéer ger mig faktiskt ingenting.
Beröm jag hört förut ger mig ingenting.
Komplimanger jag inte identifierar mig med, oavsett hur fina de är, ger mig ingenting.

Det bästa jag kan få höra är att jag är skarp, rå, ärlig. Men det är inte sådant folk berömmer. För de tankarna stannar upp i ett filter av rädslan för att missuppfattas, då är det enklare att använda sig av begrepp som för evigt är etablerade som vackra oavsett vem mottagaren är. Som att höra att en är varm. Jag vet helt ärligt inte riktigt vad det betyder. Varm? Hur fan är en varm? Och skulle det vara någonting som passar in på mig? Jag tvekar. För egentligen är det nog tvärtom, om jag ska vara helt ärlig. Varför detta nu skulle vara någonting odelat negativt. Men det som menas är ju någonting fint och då låter en det bara glida vidare.

Ungefär som när någon säger att en har fina ögon. Jag vet inte riktigt om jag någonsin träffat någon med fula ögon och då vet jag ju inte riktigt vad det fina i ögonen skulle bestå i heller. Så det betyder faktiskt ingenting.

Kontentan är väl kanske egentligen bara att jag har en dålig dag. Det betyder förvisso inte att jag tycker att dessa omdömen är bra under de bra dagarna heller. Då låter jag bara bli att tala högt om det.