Hon därinne

Kommentera
Natten har nu lagt sig över gårdagens beslut,
natten bringar tystnad tills demonen tar sig ut.
Hon skriker sig som hes av agg mot allt jag har gjort fel,
hon pekar ut vart nederlag men vägrar se sin egen del.

Beslut som bör vara enkla att ta och låta vara,
blir till högresta hinder som kan dölja massa fara.
Var minsta beståndsdel kan bli till mer förtret,
och sentimentet; våga chansa, blir abstrakt och obsolet.

Världen skriker; Bara hoppa, ta en chans när du nu får!
Och jag gapar; Jag försöker! Va fan är det ni inte förstår!?
Medan hon där inne skrattar åt min bittraste panik,
hon som känner konvulsionerna av mina kvävda skrik.

Men hon får inte bestämma, hon kan slåss om hon så vill,
nog vill jag backa undan men inför henne står jag still.
Jag må vara rädd och vilsen men jag har aldrig varit svag,
så jag väntar medan natten går, väntar på en morgondag.