Russin

Kommentera
 
Alltings förgänglighet blir som påtagligast när en ser på ovanifrån. När en zoomat ut blicken och liksom ser verkligheten i sitt hela sammanhang. När en äntligen kan skapa sig en helhetsbild som förvisso varit där och tillgänglig hela tiden men fullständigt omöjlig att ta till sig.

När livet där ute inte längre bara är en hägring likt oasen i ökenvandrarens önskedröm. När det blir ett riktigt uppnåligt mål. När ingenting längre verkar oklart eller omöjligt.

Samtidigt ger det klarsynta ögonblicket en insikt om att trots att omöjligheten inte existerar så innebär det inte att allt är nödvändigt att göra, uppleva eller bli.

En kan faktiskt välja. En får plocka russinen ur kakan och låta bli att äta dem. En får äta kakan runt och låta russinen ligga kvar.